Plastavfall

Låt oss ta en titt på hur problemet med plastavfall översätts i siffror: Det är bara omkring 9 procent av all världens plast som återvinns varje år.  Hälften av all plast som någonsin har tillverkats har tillverkats under de senaste 15 åren. Idag producerar vi omkring 400 miljoner ton plastavfall varje år. Produktionen förväntas fördubblas till 2050. Om de historiska tillväxttrenderna fortsätter beräknas den globala produktionen av primärplast uppgå till 1 100 miljoner ton år 2050. Ungefär 36 procent av all plast som produceras används i förpackningar, däribland engångsplastprodukter för mat- och dryckesbehållare, varav cirka 85 procent hamnar på deponier eller som oreglerat avfall. En ny studie (LÄNK) visade att 60 procent av "hemkomposterbar plast" inte bryts ned fullständigt i hemkomposter, vilket leder till att de hamnar i marken och vattendragen. (LÄNK) Detta beror ofta på brist på tester i verkligheten och på kampanjer för grönmålning som ger löften som inte håller i verkligheten.  Källa: LÄNK

Här kan du se en videofilm om plastens kretslopp efter att vi har gjort oss av med den

Av den enorma mängd plast som produceras hamnar en stor del i havet varje år. Enligt studier finns det mer än 170 biljoner plastpartiklar som flyter runt i havet. Plastskräp är för närvarande den vanligaste typen av skräp i havet och utgör 80 procent av allt marint skräp som hittas överallt från ytvatten till djuphavssediment. Plast finns längs kusterna på alla kontinenter, och det mesta finns i närheten av populära turistmål och tätbefolkade områden. De främsta källorna till plastskräp i haven är landbaserade, såsom nedskräpning, otillräcklig avfallshantering, industriell verksamhet, byggnation, olaglig dumpning och fiskeindustrin.

Majoriteten av de här plastföremålen försvinner aldrig helt, utan bryts bara ned till mindre och mindre bitar, så kallade mikroplaster, som också bryts ned till ännu mindre bitar. Väl ute till havs bryter solljus, vind och vågor ner plastavfall till dessa små partiklar, som ofta är mindre än en femtedel av en tum i diameter. Dessa så kallade mikroplaster sprids i haven och förs sedan bort med vattnets kretslopp. De har hittats i alla hörn av världen, från Mount Everest, den högsta bergstoppen, till Marianergraven (LÄNK). Mikroplaster kan komma in i människokroppen genom inandning och absorption och ansamlas i organ. De har hittats i människokroppen, men också i dricksvatten och i livsmedel.

All denna plast och mikroplast i havet har en förödande inverkan på det marina livet och ekosystemen. Den mest uppenbara är de skador som plastföremål orsakar på djur när de kommer i kontakt eller får i sig dem, som till exempel kvävning, infektioner och inre skador. Mer specifikt finns 17 procent av de arter som påverkas av förekomsten av plast i havet med på Internationella naturvårdsunionens röda lista över hotade arter, och valar är de största konsumenterna av plastavfall. En ny studie har visat att valar konsumerar miljontals plastpartiklar varje dag när de filtrerar föda i haven. (LÄNK) För blåvalar – världens största djur – var uppskattningen cirka 10 miljoner plastbitar per dag, vilket motsvarar mellan 230 kg och 4 ton plast under matsäsongen.

 

Sedan slutet av 1900-talet har vi varit beroende av plast som ett prisvärt, mångsidigt och hållbart material. Det tar århundraden för de flesta plastmaterial att brytas ned, och ändå producerar och konsumerar vi fortfarande mer av det. Plasten måste ta vägen någonstans och ofta dumpas den, antingen slarvigt på land eller i floder i utvecklingsländer, innan den hamnar i havet. Faktum är att vi helt enkelt inte klarar av att hantera den här mängden plast på vår planet – och inte heller den mängd som fortsätter att produceras.